onsdag 23 november 2011
Blekinge Läns Tidning om Ironman Hawaii
Blekinge Läns Tidning 2011-11-10
Artikel efter Ironman Hawaii
För att läsa texten: klicka vänster musknapp på bilden, sedan klicka höger och välj VisaBild/ViewImage, zomma sedan i bilden.
Artikel efter Ironman Hawaii
För att läsa texten: klicka vänster musknapp på bilden, sedan klicka höger och välj VisaBild/ViewImage, zomma sedan i bilden.
Blekinge Läns Tidning om Ironman France
Blekinge Läns Tidning 2011-07-07
Artikel efter Ironman France
För att läsa texten: klicka vänster musknapp på bilden, sedan klicka höger och välj VisaBild/ViewImage, zomma sedan i bilden.
Artikel efter Ironman France
För att läsa texten: klicka vänster musknapp på bilden, sedan klicka höger och välj VisaBild/ViewImage, zomma sedan i bilden.
måndag 14 november 2011
Min video från Ironman Hawaii
Ett kort klipp från mitt miserabla race, Ironman Hawaii. Jag är inte uppgiven när jag kommer upp från simningen men jag mår sjukt dåligt. Vid målgången är jag dock lite glad men väldigt vinglig och slapp. Kul att se denna video för den stämmer inte överens med min minnesbild av målgången. Jag ser väldigt slapp, ostabil och slängig ut. Killen nedanför målrampen minns jag dock ;)
Observera att enda gången man ser mig springa är på T1 cykel ut. Ojojoj vad jag vill tillbaka för att prestera ett bra resultat.
http://www.youtube.com/?v=
Observera att enda gången man ser mig springa är på T1 cykel ut. Ojojoj vad jag vill tillbaka för att prestera ett bra resultat.
http://www.youtube.com/?v=
torsdag 10 november 2011
I am nummer 97
Jag kollade sidan ironmanstatistik.se och konstaterade efter lite summerande av Ironman Hawaii statistik att jag är svensk nummer 97 att ta mig i mål i denna mytomspunna tävling. Coolt!
Hälsningar
97:an Fransson
Hälsningar
97:an Fransson
tisdag 1 november 2011
Ironman Hawaii lite statistik
98 svenskar har genom åren genomfört Ironman Hawaii.
Flera svenskar har genomför tävlingen flera gånger så totalt 154 gånger har en svensk gått i mål.
Endast en svensk (Roland Larsson, 1989) har kört under nio timmar.
Endast 32 svenskar har kört under tio timmar.
Kända svenskar som klappat ihop under löpningen men ändå tagit sig i mål är Ted Ås 13:42:21 med löptid på 6:31:24.
Flera svenskar har genomför tävlingen flera gånger så totalt 154 gånger har en svensk gått i mål.
Endast en svensk (Roland Larsson, 1989) har kört under nio timmar.
Endast 32 svenskar har kört under tio timmar.
Kända svenskar som klappat ihop under löpningen men ändå tagit sig i mål är Ted Ås 13:42:21 med löptid på 6:31:24.
söndag 30 oktober 2011
Analys av misslyckandet i Ironman Hawaii
Ett försök till post-race analys.
Nu så här närmare tre veckor efter Ironman Hawaii börjar bilden klarna varför det inte gick som det skulle under tävlingen.
Den första slutsatsen att det var sjösjuka och vätskebrist som förstörde loppet var delvis felaktig.
Någon timme efter målgång kände jag att jag hade lite ont i halsen. Hade ingen tanke på att det var en halsinfektion eller liknande, men dagen efter kändes det mer och jag hade lätt feber de följande fyra dagarna. Hade jag alltså haft en infektion i kroppen under loppet? Ja troligen.
Men det fanns troligen en annan ännu värre förklaring till att det tog stopp under loppet. Och det är troligen den som orsakade sjösjukan under simningen.
Jag har nu gått 10 dagar på pencilin, haft feber och huvudvärk till och från under dessa dagar. Orsak: kraftig infektion i käken orsakad av visdomstand. Jag blev varse det några dagar efter att vi kom hem till sverige. På vägen hem på flyget vid landningar hade jag problem med öronen, vilket jag inte haft sedan jag var i tonåren. Förkylningen tänkte jag. Fast normalt har jag inte problem med öronen när jag är förkyld och flyger.
Vid närmare eftertanke vet jag att jag haft ont i höger öra (samma sida som käkinflamation) två nätter några dagar innan tävlingen. En av nätterna flyttade sig värken från örat till käken och jag minns att jag var väldigt fundersam varför värken flyttat sig, och om jag hade kännt fel. Värken var rätt kraftig och jag hade svårt att sova under några timmar. Jag kan inte säga exakt vilka nätter det kändes men gissar onsdag och torsdag. På dagarna kände jag inget så jag tänkte inte närmare på det.
På torsdasnatt och fram till lunch hade jag dock tilltagande huvudvärk, som ni som följde mig innan loppet vet, och senare blev huvudvärken rätt kraftig och på förmiddagen även illamående. Det blev många timmar i sängen med våldsamt spekulerande i vad det berodde på ...först vätskebrist, sedan salt-/mineralbrist och sedan att huvudvärken skulle vara orsakad av att det är mycket varmare på Hawaii än vad det är i Sverige så här års.
Så här i efterhand är jag övertygad att det var inflamationen som gjorde sig påmind.
Hur länge inflamationen suttit i kroppen kan jag bara spekulera i, men det är inte helt omöjligt att den suttit i sedan vecka 33 då jag hade en oförklarlig värk i hela kroppen i ett dygn, följt av feber i två dygn.
Dessa problemen med öronen, orsakade av käkinfektionen troligen, är förhoppningsvis förklaringen till sjösjukan. Jag har aldrig annars något problem med sjösjuka och liknande tidigare.
Sjösjukan förstörde simtiden, men det var snarare infektionerna som förstörde loppet. Inte sjösjukan.
Om man tömmer magen helt under simningen vilket jag gjorde, har ingen större betydelse eftersom magen är relativt tom. Uppladdningen är klar dagen innan så de flest (jag också) äter relativt lite frukost (tre timmar innan start i detta fall). Sedan efter det dricker man en del. Det försvinner snabbt ur magen. 20 min innan start drack jag 2 dl sportdryck, 1 dl vatten ca. Det var det som kom upp, och knappt det eftersom en del redan gått ut i tunntarmen.
Däremot blir sjösjukan givetvis en belastning på kroppen. Jag mådde sjukt dåligt. Det försvann sedan helt både ca 20 min in på cykel. Sedan tänkte jag inte på det förrän efter målgång.
Nästa gång jag åker till Kona, för jag ska hit igen, 2013 eller senare, för man kan aldrig vara säker på att kvalificera sig, så kommer vi åka dit 2-3 veckor innan tävlingen. 6 dagar känns inte helt optimalt om man vill prestera på topp och det var ingen hemlighet, men det var den kompromissen vi fick göra denna gång pga jobben.
Uppladdningen gick inte bra. Det är svårt att peka ut en enskild orsak till det men infektion, för kort tid i värmen, lite dålig planering av måltider och otur med restaurangval dagarna innan tävlingen bidrog negativt.
Det är omöjligt att säga hur mycket respektive parameter påverkarde tävlingen. Tillsammans blev de i vilket fall som förödande.
Hur vida det var vätskebalansen tvingade mig att stanna efter 25 km löpning låter jag tillsvidare vara osagt (kräver vidare analys av andra än mig).
Jag har funderat på om jag drack för mycket vatten under cyklingen men jag är inte helt säker på det. (För mycket vatten rubbar salt-/mineralbalansen)
Normalt sett använder jag aldrig salt-/mineraltabletter, mer än eventeullt någon enstaka i långa lopp typ Norseman eller om det är varmt som i Ironman France. Nu hade jag gott och tabletter både på cykel och löpning. Värmen här är som sagt en eller flera dimensioner varmare än vad jag hittills tävlat i. Temperaturen i skuggan ligger runt 28 grader. Men under cyklingen är det ingen skugga och temperaturen ligger mellan 30-37 grader att jämföra med Ironman France mellen 24-31 grader. Löpningen på Hawaii ligger temperaturen något lägre än på cyklingen är min känsla. Temperaturen är nog dock ändå högre än de 31-33 grader som cykeldatorn visat strax innan växling till löpning på Ironman France.
Hade jag vetat att jag hade infektion/-er innan loppet hade jag givetvis aldrig startat. Dubbel otur. Dubbel handbroms. Kan nu bara hoppas att det inte blir några sviter av detta.
Jag återkommer längre fram med någon form av race report. Håll ut! :)
Nu så här närmare tre veckor efter Ironman Hawaii börjar bilden klarna varför det inte gick som det skulle under tävlingen.
Den första slutsatsen att det var sjösjuka och vätskebrist som förstörde loppet var delvis felaktig.
Någon timme efter målgång kände jag att jag hade lite ont i halsen. Hade ingen tanke på att det var en halsinfektion eller liknande, men dagen efter kändes det mer och jag hade lätt feber de följande fyra dagarna. Hade jag alltså haft en infektion i kroppen under loppet? Ja troligen.
Men det fanns troligen en annan ännu värre förklaring till att det tog stopp under loppet. Och det är troligen den som orsakade sjösjukan under simningen.
Jag har nu gått 10 dagar på pencilin, haft feber och huvudvärk till och från under dessa dagar. Orsak: kraftig infektion i käken orsakad av visdomstand. Jag blev varse det några dagar efter att vi kom hem till sverige. På vägen hem på flyget vid landningar hade jag problem med öronen, vilket jag inte haft sedan jag var i tonåren. Förkylningen tänkte jag. Fast normalt har jag inte problem med öronen när jag är förkyld och flyger.
Vid närmare eftertanke vet jag att jag haft ont i höger öra (samma sida som käkinflamation) två nätter några dagar innan tävlingen. En av nätterna flyttade sig värken från örat till käken och jag minns att jag var väldigt fundersam varför värken flyttat sig, och om jag hade kännt fel. Värken var rätt kraftig och jag hade svårt att sova under några timmar. Jag kan inte säga exakt vilka nätter det kändes men gissar onsdag och torsdag. På dagarna kände jag inget så jag tänkte inte närmare på det.
På torsdasnatt och fram till lunch hade jag dock tilltagande huvudvärk, som ni som följde mig innan loppet vet, och senare blev huvudvärken rätt kraftig och på förmiddagen även illamående. Det blev många timmar i sängen med våldsamt spekulerande i vad det berodde på ...först vätskebrist, sedan salt-/mineralbrist och sedan att huvudvärken skulle vara orsakad av att det är mycket varmare på Hawaii än vad det är i Sverige så här års.
Så här i efterhand är jag övertygad att det var inflamationen som gjorde sig påmind.
Hur länge inflamationen suttit i kroppen kan jag bara spekulera i, men det är inte helt omöjligt att den suttit i sedan vecka 33 då jag hade en oförklarlig värk i hela kroppen i ett dygn, följt av feber i två dygn.
Dessa problemen med öronen, orsakade av käkinfektionen troligen, är förhoppningsvis förklaringen till sjösjukan. Jag har aldrig annars något problem med sjösjuka och liknande tidigare.
Sjösjukan förstörde simtiden, men det var snarare infektionerna som förstörde loppet. Inte sjösjukan.
Om man tömmer magen helt under simningen vilket jag gjorde, har ingen större betydelse eftersom magen är relativt tom. Uppladdningen är klar dagen innan så de flest (jag också) äter relativt lite frukost (tre timmar innan start i detta fall). Sedan efter det dricker man en del. Det försvinner snabbt ur magen. 20 min innan start drack jag 2 dl sportdryck, 1 dl vatten ca. Det var det som kom upp, och knappt det eftersom en del redan gått ut i tunntarmen.
Däremot blir sjösjukan givetvis en belastning på kroppen. Jag mådde sjukt dåligt. Det försvann sedan helt både ca 20 min in på cykel. Sedan tänkte jag inte på det förrän efter målgång.
Nästa gång jag åker till Kona, för jag ska hit igen, 2013 eller senare, för man kan aldrig vara säker på att kvalificera sig, så kommer vi åka dit 2-3 veckor innan tävlingen. 6 dagar känns inte helt optimalt om man vill prestera på topp och det var ingen hemlighet, men det var den kompromissen vi fick göra denna gång pga jobben.
Uppladdningen gick inte bra. Det är svårt att peka ut en enskild orsak till det men infektion, för kort tid i värmen, lite dålig planering av måltider och otur med restaurangval dagarna innan tävlingen bidrog negativt.
Det är omöjligt att säga hur mycket respektive parameter påverkarde tävlingen. Tillsammans blev de i vilket fall som förödande.
Hur vida det var vätskebalansen tvingade mig att stanna efter 25 km löpning låter jag tillsvidare vara osagt (kräver vidare analys av andra än mig).
Jag har funderat på om jag drack för mycket vatten under cyklingen men jag är inte helt säker på det. (För mycket vatten rubbar salt-/mineralbalansen)
Normalt sett använder jag aldrig salt-/mineraltabletter, mer än eventeullt någon enstaka i långa lopp typ Norseman eller om det är varmt som i Ironman France. Nu hade jag gott och tabletter både på cykel och löpning. Värmen här är som sagt en eller flera dimensioner varmare än vad jag hittills tävlat i. Temperaturen i skuggan ligger runt 28 grader. Men under cyklingen är det ingen skugga och temperaturen ligger mellan 30-37 grader att jämföra med Ironman France mellen 24-31 grader. Löpningen på Hawaii ligger temperaturen något lägre än på cyklingen är min känsla. Temperaturen är nog dock ändå högre än de 31-33 grader som cykeldatorn visat strax innan växling till löpning på Ironman France.
Hade jag vetat att jag hade infektion/-er innan loppet hade jag givetvis aldrig startat. Dubbel otur. Dubbel handbroms. Kan nu bara hoppas att det inte blir några sviter av detta.
Jag återkommer längre fram med någon form av race report. Håll ut! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)